Nu har min gamla mobil lagt av för gott, snyft.

Inte världens "hippaste", jag vet. Men jag måste säga att den har varit hållbar.

I somras stoppade jag den i fickan när jag skulle ut och cykla, tänkte inte på det där stora hålet däri..., den for igenom, studsade ett antal gånger i asfalten för att sedan landa i den enda vattenpölen som fanns på hela cykelbanan. Men den funkade.
För ett tag sedan plumsade den i badkaret när jag höll på att skrubba en plastmatta, men den höll.
Hur många gånger den studsat i golvet kan jag inte ens räkna.
Plasten blev glapp efter alla dunsar, men det fixades med lite tejp. Att gummit på knapparna brukade lossna gjorde inget, det var bara att trycka dit igen.
Men nu har laddningsuttaget pajat. Ingen återvändo.

Nu förväntas nog ett foto på en ny häftig smart-phone.



Nix.



Det blev en i stort sett lika "töntig" telefon som förut. I alla fall har jag avancerat till en med kamera, kan ju vara roligt att kunna ta emot mms också :)
 
Hemma brukar de kalla mig "teknik-allergiker", med all rätt.
Jag tycker inte om att lära mig ny teknik, är helt enkelt urkass på sådant. Vill inte. Jobbigt.
Jag tycker till och med den här är krånglig.
Äh, man måste väl få kunna vara kass på saker också :)