Loppis Entusiasten

 

 

Det har blivit att vi sprungit på en del husvisningar sista tiden,

vi vill ju så gärna hitta ett lämpligt hus.

 

Det är inga flashiga, stylade hus vi tittar på(det är inte vanligt med styling här på orten).

Nej, det är 60-, 70-tals villor  där oftast innehavaren har gått bort eller hamnat på hemmet.

Det brukar vara sparsamt inrett, man ser rätt tydligt att det är och sakerna som "blivit över".

 

När man går runt och kollar kan man se REDA-behållare i glas (som jag letar efter),

som används som skrotburkar i snickarboden.

Inkastat i en garderob ligger en vacker Vicke Lindstrand vas.

I en fin gammal gustavsbergs skål ligger skruvar och muttrar.

 

Det värker i retro-själen när man tänker på att kanske allt hamnar på tippen.

 

Var man riktigt fräck, skulle man kontakta säljaren och fråga om lösöret var till salu,

men, nej, det skulle jag aldrig klara av. Det skulle kännas otroligt girigt!

Annat vore det ju om man ska bestämt sig för att köpa huset,

eller om säljaren åtminstone var med vid visningen, men det förekommer sällan.

 

Man kan ju bara hoppas att de som tar hand om sakerna efter en försäljning,

säljer det eller skänker det till loppis, att det i alla fall inte kastas.

 

 Jag brukar tänka att det är tur att man inte vet vad som kastas på tippen,

då skulle man ligga sömnlös varje natt.